The Dakota building, Central Park West. Foto: Redaktionen

The Dakota – ett hus utöver det ovanliga

John Lennon sköts till döds utanför entrén och fasaden finns med i Roman Polanskis suggestiva skräckfilm Rosemary’s baby. The Dakota vid Central Park West rymmer unik New Yorkhistoria och är mer än någonsin ett hett eftertraktat drömboende.

The Dakota gör ett besynnerligt intryck vid hörnet av Central Park West och 72nd Street. Kanske för att den eklektiska fasadutsmyckningen går bortom det vanliga och det ordinära. Husets märkvärdiga kulturhistoria hjälper till att skapa ett mytologiskt skimmer över en åtrådd adress på första parkett vid Central Park. Att the Dakota skulle vara en klassisk skönhet är det inte tal om. Det verkar som om arkitekten inte kunde bestämma sig för antingen gotik eller nyrenässans utan ritade en byggnad med flera stilar. Resultatet blev minst sagt unikt i sitt slag.

Ursprungligen byggdes the Dakota för att hysa förmögna familjer med tillhörande tjänstestab. Sviterna bestod av flera spatiösa rum i fil med generös takhöjd och enorma öppna spisar. Ett rigoröst system med personhissar förde hyresgästerna och deras besökare mellan våningarna. Mathissar transporterade trerättersmiddagar och champagneflaskor från det gemensamma köket på bottenvåningen. Som ett skyddande hölje fungerade tjocka väggar som en spärr mot stadslivets motbjudande dofter och oväsen. The Dakota var det perfekta boendet för en överklasselit som önskade bo på Manhattan men som ville undvika stadens alla nedsidor.

En bostad för den nya överklassen

Det har skrivits flera böcker om the Dakota. Den som lyckas med att fånga husets själ allra bäst är författaren Stephen Birmingham. Boken ”Life at the Dakota – New York’s Most Unusual Address” är en ståtlig hommage till ett kulturarv som Birmingham räddar undan förgängelse och glömska. Det fanns en önskan om att komma bort från den unkna luften och fattigdomen på de nedre delarna av Manhattan och byggherrarna sökte sig norrut efter oexploaterad mark. The Dakota placerades bortom den centrala stadskärnan och norröver i ensamt majestät likt sin namne, den ödsligt belägna delstaten North Dakota. Men huset var alltför annorlunda och felplacerat enligt den etablerade överklassen som föredrog de palatsliknande husen på East Side. Istället blev the Dakota ett val för den nyrika överklassen som enligt Birmingham ville åt våningslivets alla fördelar. På så sätt skapades en känsla av självständighet och ett nytt socialt risktagande tog vid där etablerade koder sattes ur spel.

Ett eftertraktat lyxboende

Idag är the Dakota ett drömboende för en penningstark elit som innefattar bland annat befintliga New Yorkbor och ett internationellt klientel. Men att få passera de gigantiska svarta järngrindarna som ny bostadsinnehavare kan liknas med kamelen och nålsögat. Urvalsprocessen före köp är genomgripande och att bli godkänd som köpare är ingen självklarhet. Det ryktas om flera celebriteter och namnkunniga skådespelare som blivit nekade möjligheten att köpa en våning i the Dakota. Bland notabla våningsinnehavare återfinns Hollywoodstjärnan Lauren Bacall, John Lennon och Bono. För astronomiska summor kan den framgångsrik köparen njuta av utsikt över Central Park och Strawberry Fields.

En överlevare

The Dakota har överlevt flera konkurshot och är i dag ett monument över samhällsutveckling och kontinuitet. Lauren Bacall kunde med hjälp av en lojal tjänstestab bo kvar i sin magnifika våning trots sjukdom och stigande ålder. Efter Hollywoodstjärnans död publicerade amerikansk press att Bacall testamenterat en generös summa pengar till sina anställda som tack för lång och trogen tjänst. Ett stycke förnämlig Dakotahistoria var över.